För att förstå hur människor utvecklas och utvecklar sin kunskap behövs ett brett perspektiv. Biologi, miljö, kultur och individuella variationer spelar roll för utvecklingen. Samhällets krav på individen varierar beroende på vilken typ av samhället vi lever i.
Skolans läroplan har upplevat flera förändringar de senaste åren och utvecklingen går mot ett tryck på mer abstrakta nivåer av lärande och en vetenskaplig attityd till kunskap. Kritiska tänkande och problemlösningsförmåga är liknande som står i fokus snarare än inlärning av faktakunskaper som hade en betydligt starkare ställning i skolan för femtio år sedan. Kraven på elevernas förmåga att sätta upp mål, planera, organisera, sätta igång och fullfölja aktiviteter på ett självgående sätt har ökat mycket och kommer numera in i lägre åldrar än tidigare.
Förskola och skola ska arbeta efter att uppväga skillnader i förutsättningar för lärande. Undervisningen ska så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser genom att ta hänsyn till alla olika behov i lärmiljön. ”Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.” (Skolverket, 2018)
Tydliggörande pedagogik kan bland annat innebära en lärmiljö som för individen upplevs som meningsfull, begriplig och hanterbar. Exempel på tydliggörande pedagogik kan vara att erbjuda svar på frågor som: Var ska jag vara? Vem ska jag vara med? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? När? Hur länge? Vad händer sedan?
”En funktionsnedsättning kan ge konsekvenser för individens lärande. Därför gäller det att skolan noggrant väljer pedagogiska strategier och utformar den fysiska miljön så att eleven kan nå målen. Alla elever är olika och skolan behöver ta fram olika individuella lösningar så att alla elever ges lika möjligheter att klara de olika momenten i undervisningen.” (skolverket, 2018)
För att förstå varför det blir som det blir som det blir för en elev som har svårt att möta de krav som ställs på henne bör vi inte bara fokusera på enskilda egenskaper hos individen utan också ha med omgivningens förväntningar och krav i analysen. Även om diagnoser som ADHD eller autism talar om svårigheter som individen har, så kommer dessa till utryck på olika sätt beroende på sammanhanget. För alla människor gäller att vår sociala miljö påverkar oss och för personer med egna svårigheter kan detta vara extra tydligt.
Elever med svårigheter har mycket sällan egentliga problem med långtidsminnet. Att ha svårt att komma ihåg information och instruktioner eller problem med att hålla reda på tider, saker och uppgifter beror ofta på svårigheter med uppmärksamhet och arbetsminne. De verkställande funktionerna handlar om förmågan att styra sig själv mot ett mål. ska man göra det på ett framgångsrikt sätt måste man inte bara hålla kursen på målet utan också vara uppmärksam på faktorer som man behöver ta hänsyn till på vägen. Det kan vara nödvändigt att avstå från på kort sikt vinster för att komma vidare mot det långsiktiga målet. Det är inte lätt för någon av oss men mycket svårare för barn och ungdomar med verkställande svårigheter än för andra i motsvarande ålder. För elever med olika typer av inlärningssvårigheter kan det finnas problem på olika nivåer. Frustrationstoleransen och tålamodet med sådant man inte förstår är vanligen lägre och beroendet av motivationen större.
”Elevens nedsättningar inom olika fysiska funktionsområden yttrar sig på olika sätt i det dagliga arbetet i skola. Graden av hinder som olika funktionsnedsättningar medför varierar, bland annat beroende på skolmiljös utformning och skolpersonalens förhållningssätt i mötet med eleverna.” (Jakobsson & Nilsson, 2018, s. 288)
Inkludering innebär att verksamheten ska arbeta för att alla barn ska passa in. Inkludering handlar om barns rätt till likvärdig utbildning samt om att skapa möjligheter för barn som riskerar att ställas utanför.
Det är viktigt att kunna prata om svårigheter på ett konkret och sakligt sätt. Att få till ett konstruktivt och nära samarbete mellan skolan och hemmet är mycket brännande och eleven har stora svårigheter. Alla elever kan lära sig och kan bli stimulerade av lagom utmanande uppgifter. För elever som har svårigheter kan det vara viktigt att tänka på att det är den situation de befinner sig i som de behöver hjälp med. Även om eleverna med framgång använt en viss strategi i ett sammanhang är det långt ifrån säkert att de kommer på att samma strategi kan används i ett annat. Om en elev har svårt att generalisera på detta sätt behöver hen påminnas om strategin för att kunna använda den.
Samverkan är ett begrepp som ofta förekommer i arbetet med barn som har en funktionsnedsättning. En tydlig struktur för arbetsfördelning, roller och rutiner krävs, liksom möjlighet till gemensamma möten. Föräldrar och barn måste vara delaktiga. Elevhälsoteamet består vanligen av skolsköterska och skolläkare, psykolog, kurator och specialpedagog och flera av dessa kan vara aktuella kontakter för ett barn med funktionsnedsättning.
Jakobsson, Inga-Lill & Nilsson, Inger (2011). Specialpedagogik och funktionshinder.
Stockholm: Natur och Kultur.
Skolinspektionen (2010:8). Undervisningen i svenska i grundsärskolan. Stockholm: Skolinspektionen.
0 kommentar(er)
